Räkna med många rapporter efter ett djupdyk i katalogen, börjar här med Helene Schjerfbecks magiskt vackra Framför spegeln.
1958. Helene Schjerfbeck, Framför spegeln
Den finländska banbrytande konstnären Helene Schjerfbeck hade sitt livs andra
separatutställning
i Stenmans konstsalong i Stockholm i september 1937.
Konstkritikern
Gotthard Johansson skrev "Hon har hos människorna sökt människan. Människans anlete är i hennes konst en utstrålning av det inre, om man så vill en idealbild." På utställningen
visades 93 verk från sextio års tid, från 1877-1937. Själv såg Schjerfbeck aldrig utställningen. Ett av de utställda verken var Framför spegeln målad under sommaren 1937. "Jag målar på något med mycket armar - rörelse. Har sett det i fönstret här midt emot" skrev hon till sin vän Einar Reuter den 15 juli. Redan den 23 juni hade hon skrivit att "igår fick jag den modell jag önskade". Det var Hjördis, då i tjugoårsåldern, som även tidigare hade suttit modell.
Gotthard Johansson skrev "Hon har hos människorna sökt människan. Människans anlete är i hennes konst en utstrålning av det inre, om man så vill en idealbild." På utställningen
visades 93 verk från sextio års tid, från 1877-1937. Själv såg Schjerfbeck aldrig utställningen. Ett av de utställda verken var Framför spegeln målad under sommaren 1937. "Jag målar på något med mycket armar - rörelse. Har sett det i fönstret här midt emot" skrev hon till sin vän Einar Reuter den 15 juli. Redan den 23 juni hade hon skrivit att "igår fick jag den modell jag önskade". Det var Hjördis, då i tjugoårsåldern, som även tidigare hade suttit modell.
Schjerfbeck
studerade intensivt den övre armens förkortning för att fånga
lättheten i kroppens rörelse och gjorde flera skisser. I sin
arbetsprocess tog Schjerfbeck fram sin beundran för Degas och till
den fogade hon Toulouse-Lautrecs ömsinthet inför modellen.
Verket
är det för Schjerfbeck signifikanta och ett precist resultat av ett
ständigt reducerande för att fånga motivets essens.
Helene
Schjerfbeck målade nästan varje dag under sjuttio aktiva målarår.
Hon är känd för sina djärva grepp, skickliga teknik och öga för
balans och spänning i sättet att välja sina motiv. Hon är en av
våra viktigaste konstnärer från tidigt 1900-tal som även har
visat prov på en personlig styrka. Hon fortsätter att fascinera
eftervärlden. Hon började sin konstnärliga utbildning redan som
11-åring vid Finska Konstföreningens ritskola och gick där åren
1873-1877, och fortsatte därefter direkt till Adolf von Beckers
målarakademi i Helsingfors. På 1880-talet studerade hon dels i
Paris och Bretagne, dels i St Ives i England. Under 1890-talet levde
hon under hårda förhållanden och undervisade vid sin gamla skola i
Helsingfors.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar